Finton family

sådär ja, då tänkte jag skriva lite om min värdfamilj.

Jag kommer att få ha en värdmamma och en värdpappa, Jodi och Jacob heter de. Sen har jag också en värdbror, Connor 15 år, och en värdsyster, Kylie 12 år. De bor i Canton i Georgia. Staden har ungefär 23000 invånare, så det är inte en jättestor stad. Innan så bodde de i New York men flyttade till Georgia för några månader sedan.
Mammans brors familj bor granne med dem, och han har 3 barn. De umgås ganska så mycket på fritiden.
Jag fick kontakt med familjen på facebook i slutet av mars och har sedan dess pratat med mamma lite då och då. De verkar jättetrevliga!

Något som är bra är att de har haft två utbytesstudenter innan, inte från Sverige men ändå. Det känns skönt att de liksom vet hur allt fungerar och så.
När en värdfamilj ska välja sin utbytesstudent skickar de in en ansökan om familjen, och önskemål om studenten. t.ex tjej eller kille. Sen får de några olika utbytesstudenters ansökningar hemskickade och får utifrån det välja person. Jag frågade varför de valde mig, och de hade tydligen varit ganska så självklart. Mamman berättade att hennes son (Connor) är väldigt musikalisk och är med i många körer och musikaler. Sen tyckte systern (Kylie) mycket om att baka. Därför passade jag bra in i familjen eftersom att det är det som jag gillar att göra. Jag tycker också mycket om barn, och jobbar här i Nora med att lära 5-10 åringar att simma. Mammans bror har små barn, så där passade jag också in.

Jag är astaggad på det här utbytesåret, det kommer förhoppningsvis bli ett av det bästa och roligaste åren i mitt liv. Som jag sagt innan, hoppas ni vill följa med på min resa!

här är huset jag kommer bo i, sjuuuukt

föreberedelseläger

hej ni igen, i'm back!
Igår kom jag hem från förberedelselägret, det har varit jättejätteroligt, och jag har träffat sååå många nya trevliga personer. Man kommer nära varandra, även om det bara är under två dagar, så har man så mycket gemensamt att det märks inte att man aldrig har träffats. Alla var ju väldigt nervösa och spända, speciellt de som inte har fått någon värdfamilj än. Det kan jag förstå, och jag känner att jag har jättetur att en familj faktiskt har valt mig, och jag vet vart jag ska bo osv. Vissa får sina värdfamiljer bara någon dag innan avresan, eller de kan till och med sitta på planet och inte veta vart de ska. Jag är så otroligt glad över att jag har fått familj. Men jag kan samtidigt inte fatta att jag faktiskt ska åka om bara en och en halv månad. åhhh herreguuuud, sju veckor, jag döööööööör. Jag är jättejättetaggad och vill dit nu, men jag vill heller inte lämna alla mina vänner här hemma. Förstår inte att jag måste säga hejdå snart, och så ses vi inte på ett år, AHHHH. Jag tror inte att jag riktigt kommer fatta att jag ska stanna i usa förens på arrival camp, alltså när jag kommer fram. seriöst, det kommer gå så snabbt tills dess, snart sitter jag på det där planet och ska strax möta min familj. Det går inte att tänka sig det nu.

Lägret i helgen har iallafall som sagt varit jättebra, vi har fått lyssna väldigt mycket, men vi har också fått diskutera i olika grupper om förväntningar och så. Det är så bra att alla där är påväg precis som jag, så de vet precis hur man känner och kan relatera till så mycket. Plus att mina vänner här hemma blir ledsna när jag pratar om usa, så jag har ingen att prata med. Därför var det jätteskönt att kunna prata  med allt folk där, för alla ville ju prata om deras utbytesår. 
Men jag har som sagt träffat många många nya personer från olika ställen i Sverige, så nu är det bara att hoppas att vi håller kontakten när vi är i usa. Då kan man ju prata med dom om man har något problem, då de är i precis samma situation som en själv. Det har alltså allt som allt varit en mycket lärorik helg, och jag har fått svar på många av mina frågor och funderingar. Allt blir så mycket verkligt nu! 

hallihallå

Första inlägget nu då. hallå allihopa! Cornelia heter jag, är 16 år gammal. Det enda ni behöver veta just nu är att den här bloggen kommer att handla om mitt år som utbytesstudent i Georgia, USA. Jag åker inte förens i augusti, så vi får väl se hur uppdateringen blir tills dess.

Jag en glad tjej med världens bästa humor som inte förstås av alla. Jag hatar att vara rastlös, men det händer rätt ofta eftersom att jag bor i vad som verkar vara Sveriges minsta stad. Nora, händer aldrig aldrig något här.

HÄR har ni min twitterprofil som jag skriver i några gånger per dag. Ibland ofta, ibland aldrig.
Är förresten också yngst av fyra systrar vilket kan vara ungefär helt underbart, eller helt tvärtom. Bor just nu med allihopa, plus mor och far, i ett hus som ofta kallas house of freaks. Familjen Kloth heter vi och I can’t blame them när folk inte ser skillnad på oss systrar. Det blir många “nummer tre? nummer fyra?” när man hälsar på någon som man aldrig har träffat men som tydligen är en “nära” vän till familjen.
Nu känner jag att jag hamnade lite utanför spåret, jag tog en liten omväg eller jag tappade den röda tråden (varför röd och inte blå?). Klockan börjar bli mycket och jag är trött och har fyrkantiga ögon. Imorgon MÅSTE jag fixa klart min visumansökan, det är det bara finishen som är kvar.

Det återstå att se om ansökan blir accepterad.. Töntigaste frågorna, de frågar i princip “är du terrorist?” eller “planerar du att langa droger in i landet?”. Förstår inte riktigt, tror de att någon svarar JA på dessa frågor?

Men imorgon ska jag också in till Örebro en sväng, ska umgås och sova hos en vän. Det var länge sen, så trevligt ska det vara.

Senare ikväll ska jag berätta lite om förberedelselägret jag var på i helgen. Ha det bra tills dess!